Tankar om pengar och familjen
JAg älskar min familj.
Trots problem ibland.
Fast det ligger mycket under ytan som ingen känner till.
Som det där med pengarna.
Jag och min syster har en oskriven regel.
Vi ber inte våra föräldrar om pengar.
Vi anser att de har gett oss så pass mycket att vi inte kan be om mer.
Detta leder till problem, efterssom vi i såna fall plötsligt inte har några pengar.
Men vi försöker ändå.
Pappa kan bli arg för det ibland.
Jag känner ofta att jag måste tacka dom på nåt sätt, för allt de gör för oss.
De betalade en extra avgift för att jag och min syster skulle kunna gå gymnasiet i en annan stad.
De betalar nu min folkhögskoleinternatavgift.
De betalar så mycket.
Ska jag behöva be om mer?
De säger "Du kan betala tillbaka när du har pengar"
Men är de medvetna om att jag går en teaterlinje och troligen aldrig kan ge dom pengarna tillbaka?
Jag kommer troligen att hanka mig fram på halvkassa skådislöner, eller så kommer jag att bli arbetslös.
Så hur ska detta sluta?
Trots problem ibland.
Fast det ligger mycket under ytan som ingen känner till.
Som det där med pengarna.
Jag och min syster har en oskriven regel.
Vi ber inte våra föräldrar om pengar.
Vi anser att de har gett oss så pass mycket att vi inte kan be om mer.
Detta leder till problem, efterssom vi i såna fall plötsligt inte har några pengar.
Men vi försöker ändå.
Pappa kan bli arg för det ibland.
Jag känner ofta att jag måste tacka dom på nåt sätt, för allt de gör för oss.
De betalade en extra avgift för att jag och min syster skulle kunna gå gymnasiet i en annan stad.
De betalar nu min folkhögskoleinternatavgift.
De betalar så mycket.
Ska jag behöva be om mer?
De säger "Du kan betala tillbaka när du har pengar"
Men är de medvetna om att jag går en teaterlinje och troligen aldrig kan ge dom pengarna tillbaka?
Jag kommer troligen att hanka mig fram på halvkassa skådislöner, eller så kommer jag att bli arbetslös.
Så hur ska detta sluta?
Tankar om Halloween
Nu är den över oss. eller okej, det var förra veckan, men nu på torsdag så ska jag påp halloweenfest på skolan och jag har absolut ingen undanflykt. vad ska jag gå som?
Hallick var väl det mest genomförbara, men jag har ingen aning om hur jag ska kunna genomföra det. Hur ser en sån ut?
Hmm... skelett är väl inte heller speciellt genomförbart med tanke på att jag inte har en sån kostym.
Prinsessa kan jag vara, men hur kul är det på halloween?
Cancandansös, om jag kan ha nån av de där klänningarna som Sarah har.
Helst skulle jag nog vilja vara gräshoppa...
Skojar bara.
Jag förstår mig inte på halloween egentligen. oftast brukar jag bara tänka att det är ett nödvändigt ont och skulle helts gömma mig nånstans och går helst inte på maskeradfester som halloween.
Däremot tycker jag om att klä ut mig.
Men nu är jag så gott som tvungen. och jag ska banne mig gå på den där festen. Om jag så ska klä ut mig till Gothare. Det kan jag göra...
Det är väl bara att platta håret jätterakt, sminka mig helt vit med svarta ögon och röda läppar. Eller har dom röda läppar?
Jag vet väl inte.
Men nu känner jag ju flera gothare. Hur gör dom?
Jag kommer faktiskt inte ihåg.
Jag får klä ut mig till snövit då. Jag har ju redan mörkt hår och blek hy, det är väl bara att använda lite läppstift och sätta på mig nån fin klänning som jag har liggande.
Fint.
Nej, det känns knäppt.
Suck, Halloween är ett galet påfund av amerikanerna.
Hallick var väl det mest genomförbara, men jag har ingen aning om hur jag ska kunna genomföra det. Hur ser en sån ut?
Hmm... skelett är väl inte heller speciellt genomförbart med tanke på att jag inte har en sån kostym.
Prinsessa kan jag vara, men hur kul är det på halloween?
Cancandansös, om jag kan ha nån av de där klänningarna som Sarah har.
Helst skulle jag nog vilja vara gräshoppa...
Skojar bara.
Jag förstår mig inte på halloween egentligen. oftast brukar jag bara tänka att det är ett nödvändigt ont och skulle helts gömma mig nånstans och går helst inte på maskeradfester som halloween.
Däremot tycker jag om att klä ut mig.
Men nu är jag så gott som tvungen. och jag ska banne mig gå på den där festen. Om jag så ska klä ut mig till Gothare. Det kan jag göra...
Det är väl bara att platta håret jätterakt, sminka mig helt vit med svarta ögon och röda läppar. Eller har dom röda läppar?
Jag vet väl inte.
Men nu känner jag ju flera gothare. Hur gör dom?
Jag kommer faktiskt inte ihåg.
Jag får klä ut mig till snövit då. Jag har ju redan mörkt hår och blek hy, det är väl bara att använda lite läppstift och sätta på mig nån fin klänning som jag har liggande.
Fint.
Nej, det känns knäppt.
Suck, Halloween är ett galet påfund av amerikanerna.
Tankar om kärlek
Här på kvällens sena timme en fredagskväll klockan 23.15.
Här sitter jag med lite hudprodukter framför mig.
Jag ser tillbaka på mina små kärlekar genom tiderna.
JAg har varit kär ett antal gånger, men aldrig på riktigt tror jag.
Först var det små förälskelser i klasskompisar, troligen bara från min sida.
Den ena av dessa små förälskelser höll i fyra år.
Sen blev jag kär igen när jag gick ut nian, och jag är rätt så säker på att han blev kär i mig också, men vi verkade bara skämta om det så det blev fel och så sågs vi aldrig mer igen.
Sen dröjde det tills jag var 18. Den förälskelsen grävde djupa sår inom mig som inte har läkt än.
Sen blev jag 19. Jag flyttade från Sandviken, tillbaka hem, sen till Karlstad.
Jag hade några förälskelser i början, men så fort det verkade som om det skulle funka så stannade mina känslor abrupt.
Jag skulle kunna räkna upp listor på killar, säkert en del som jag lyckats krossa hjärtan, en del som inte förstår vad som hände, en del som undrar vad jag gör.
Men hur är kärleken då?
Är den underbar?
Är den hård?
Både och?
Ombytlig?
Kärlek är svår att fånga.
Var glada ni som hittat den.
Här sitter jag med lite hudprodukter framför mig.
Jag ser tillbaka på mina små kärlekar genom tiderna.
JAg har varit kär ett antal gånger, men aldrig på riktigt tror jag.
Först var det små förälskelser i klasskompisar, troligen bara från min sida.
Den ena av dessa små förälskelser höll i fyra år.
Sen blev jag kär igen när jag gick ut nian, och jag är rätt så säker på att han blev kär i mig också, men vi verkade bara skämta om det så det blev fel och så sågs vi aldrig mer igen.
Sen dröjde det tills jag var 18. Den förälskelsen grävde djupa sår inom mig som inte har läkt än.
Sen blev jag 19. Jag flyttade från Sandviken, tillbaka hem, sen till Karlstad.
Jag hade några förälskelser i början, men så fort det verkade som om det skulle funka så stannade mina känslor abrupt.
Jag skulle kunna räkna upp listor på killar, säkert en del som jag lyckats krossa hjärtan, en del som inte förstår vad som hände, en del som undrar vad jag gör.
Men hur är kärleken då?
Är den underbar?
Är den hård?
Både och?
Ombytlig?
Kärlek är svår att fånga.
Var glada ni som hittat den.
Tankar om att flytta
Jag åkte från Gotland tillsammans med Daniel klockan 05.20 imorse.
jag kom hem för kanske en timme sen. eller var det två?
Hursomhelst, när jag gick där ner för gatan till huset där jag bor, så kom jag att tänka på en låt Lars Winnerbäck har sjungit.
"Här är alla lika övergivna
Ensamma, synd om oss
Här går man inte runt och hälsar på
man måste ringa först, man måste boka tid
man måste skynda sig, man måste skärpa sig
man måste komma in i Stockholm"
Jag skulle vilja komma in i Stockholm. OCh vara där allt händer.
Men ändå inte. för jag vill egentligen bo i eskilstuna.
När jag var liten såg jag ner på dom som hade levt hela sitt liv i Eskilstuna
(Eller åtminstone var uppvuxna där, och sen kommit tillbaka)
vem vill stanna här i den här hålan, tänkte jag?
Nu vill jag egentligen innerst inne stanna här.
Men inte ytterst ute.
Jag har ju rest som en galning sen jag var 16, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Efter tre år på gymnasiet i Sandviken (Med pendling hem så ofta som möjligt på helgerna)
har jag börjat ett nytt sådant liv i Ransäter utanför karlstad. Men jag försöker inte åka hem lika ofta.
"Duger inte Eskilstuna åt dig?" Frågar vänner.
JOdå, det gör det. Eskilstuna framför allt. Men jag vill inte vara den som stannar kvar.
Jag vill inte att något ska hindra mig från att göra det jag vill.
(Även om det nu betyder att jag går på en teaterlinje, som kostar mina föräldrar en del pengar, men som jag troligen aldrig kommer att kunna ge tillbaka till dom efterssom jag troligen aldrig kommer att kunna tjäna pengar på det)
Att våga släppa det gamla och flytta, det är mod.
Att våga stanna kvar fastän andra flyttar, det är det verkliga modet.
Att våga göra som man vill, det är på riktigt.
Tack för mig.
jag kom hem för kanske en timme sen. eller var det två?
Hursomhelst, när jag gick där ner för gatan till huset där jag bor, så kom jag att tänka på en låt Lars Winnerbäck har sjungit.
"Här är alla lika övergivna
Ensamma, synd om oss
Här går man inte runt och hälsar på
man måste ringa först, man måste boka tid
man måste skynda sig, man måste skärpa sig
man måste komma in i Stockholm"
Jag skulle vilja komma in i Stockholm. OCh vara där allt händer.
Men ändå inte. för jag vill egentligen bo i eskilstuna.
När jag var liten såg jag ner på dom som hade levt hela sitt liv i Eskilstuna
(Eller åtminstone var uppvuxna där, och sen kommit tillbaka)
vem vill stanna här i den här hålan, tänkte jag?
Nu vill jag egentligen innerst inne stanna här.
Men inte ytterst ute.
Jag har ju rest som en galning sen jag var 16, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Efter tre år på gymnasiet i Sandviken (Med pendling hem så ofta som möjligt på helgerna)
har jag börjat ett nytt sådant liv i Ransäter utanför karlstad. Men jag försöker inte åka hem lika ofta.
"Duger inte Eskilstuna åt dig?" Frågar vänner.
JOdå, det gör det. Eskilstuna framför allt. Men jag vill inte vara den som stannar kvar.
Jag vill inte att något ska hindra mig från att göra det jag vill.
(Även om det nu betyder att jag går på en teaterlinje, som kostar mina föräldrar en del pengar, men som jag troligen aldrig kommer att kunna ge tillbaka till dom efterssom jag troligen aldrig kommer att kunna tjäna pengar på det)
Att våga släppa det gamla och flytta, det är mod.
Att våga stanna kvar fastän andra flyttar, det är det verkliga modet.
Att våga göra som man vill, det är på riktigt.
Tack för mig.
